Jag och alla mina problem.

Det har kommit och gått perioder när jag har varit trött på skolan. Man kallar det ju att man är skoltrött, men jag ska säga - att inget av det som var då går upp mot skoltröttheten som blivit nu, sista terminen innan studenten och allt som kommer därtill. Jag ska få be att tala om att är rent fruktansvärt.

 

När det är så mycket som händer är det svårt att hålla koll på alla remmar och jag tror nog att jag började tappa några redan i slutet av högstadiet. Sjukdom i familjen och ångest över blyghet, min sociala kompetens och duglighet var det som förföljde mig i tankarna under högstadietiden.

 

Att komma till gymnasiet var en befrielse för att ingen från min gamla skola valde samma linje som jag, endast ett fåtal går i några andra klasser på skolan som jag knappt ser. Deppigheten kändes som bortblåst länge men plötsligt kom den krypande tillbaka och gav sig till känna som ensamhetskänslor. Jag klandrade mig själv för en del grejer men förstod inte på länge vad det egentligen kom sig av, men så när jag började bearbeta det fann jag många orsaker - bäst är att bara konstatera dem och gå vidare för att inte gräva ner sig i ett hål så att man börjar gråta ännu mer, kom ihåg att ordet "om" är det hemskaste du kan tänka - och jag gräver mig uppåt nu.

 

Som en positiv följd av denna mindre depression jag haft senaste året (eller underliggande i ett par år) har jag ändå lärt mig mycket om mig själv och den sociala omvärlden. Jag är en fundersam tjej och jag skulle gärna dela mina tankar med många, men jag håller oftast tyst för jag har svårt att ta hetsiga diskussioner och inte stamma fram förklaringar när jag blir påhoppad eller måste tala inför många. Något jag fortfarande måste öva på.

 

Så jag har aldrig berättat hela sanningen för någon egentligen. Vissa kanske har hört bitar eller listat ut något själva. Vad vet jag (inte ens detta är hela sanningen, men allt är sant i alla fall). Vad jag vet är att jag är väldigt duktig på att göra mig "osynlig", vilket är det hemskaste av allt. Det är hur lätt som helst. Låtsas som att allt är okej, se ut som att du är nöjd, gör det du ska, väck inte uppmärksamhet, reta inte upp någon och särskilt - bete dig aldrig så att det ser ut som att du är och känner dig ensam. Sen är det bara att inse att det inte kommer funka i längden när du får sömnproblem, magkatarr, gråten i halsen många gånger under skoldagen och vill gå och gömma dig, ständig oro, när du inte vill gå med ut (relatera inte det till endast krogkvällar), tappar matlusten och lusten för att göra väldigt mycket annat. Som körsbäret på glassen blir det en gråtattack så häftig att du börjar hyperventilera klockan fyra på natten dagen innan skolstarten på din sista vårtermin.

 

När man är nere är det alltid svårt att se upp. Slå sig själv med onda tankespiraler är lätt. Att ta utmaningar är omöjligt. Att göra sådant man har lust med som också gör att man glömmer bort det onda är underbart. Men på en annan vänster blir saker och ting lidande för ens mentala obalans. Jag har svårt att ta tag i saker jag verkligen inte vill göra eller ser någon mening med. Det kändes som att jag var på väg att köra rakt in i en vägg.

 

Så det där hyperventileringsanfallet. Det var droppen som fick kvarnhjulet att rulla, för att beskriva det i en positiv bemärkelse. Det dumma är ju att det tog så lång tid för mig att ta tag i mig själv och få hjälp, egentligen skulle jag behövt göra det för fem år sen, av en annan orsak.

 

Det här med orklösheten har satt många spår i skolan. Det känns som om jag har fått någon sorts temporär teori-ämnesinriktad dyslexi när det gäller skolarbeten och saker som tar extra energi från mig. Jag sitter och försöker skriva en uppsats, men all fakta bara rinner omkring framför ögonen på mig och jag vet inte vad jag ska skriva. Jag glömmer bort hur jag brukar göra. Glömmer hur man pluggar. Kommer på att jag inte uppfattat uppgiften, blir förvirrad av dubbla budskap, glömmer bort att skriva ner läxor och redovisningar och slutar anteckna när de säger att de ändå kommer att dela ut papper på saken sen. Jag har aldrig någonsin haft några större problem att göra bra ifrån mig i skolan innan. Det är också en vägg att ta sig runt nu. Men jag får lite hjälp med det med :)

 

Musikämnena har jag inte några som helst problem med alls, de är alltid de som gör mig pigg! Nya utmaningar på flöjtlektionen, experimentella improvisationsstycken, ensemble & orkester, arrangemang, komposition och musikteori som binder ihop alla mina musikaliska kunskaper och musikhistorian som handlar mycket om att bara lyssna och upptäcka olika musikbilder. Att jobba/öva hemma med mina egna stycken och hitta uttryck igenom dem. Förbereda mig inför mina folkhögskolesökningar. Det är inte något som är särskilt betungande av det och jag är väldigt glad att det har hållit mig på fötter!

 

Så har vi den där lille pojken som jag "hatar att gilla" så poetiskt uttryckt. Egentligen borde jag bara lägga det hela åt sidan just nu men å andra sidan finns det mycket som behöver lösas oss emellan innan jag vet med mig själv åt vilket håll det kommer att svänga. Mer än så ska jag faktiskt hänga upp mig på det här nu.

 

I hela slutändan tror jag att allt kommer bli bra. Allt det fruktansvärda som bortblåst. Det finns alltid två sidor att se på saken och många klyschiga visdomar som faktiskt stämmer väldigt väl. Att umgås med nya vänner, spela, utöva och lyssna på musik, våga göra personliga framsteg, det är sådant jag försöker njuta mest av nu.

 

Jag hoppas att jag kommer storböla på studenten, kanske kladda ut mitt smink över kinderna - det ska det absolut vara värt. Jag ska inte lämna gymnasiet så som jag lämnade högstadiet. Jag ska vara nöjd med mig själv och min insats. Vara synlig och lycklig och tusen erfarenheter rikare. Ja.

Det är alltid lite olika det där, hur man är nyfiken på om olika människor. Man kan ju finna dem mer eller mindre intressanta på alla sätt och vis. Så - mättar du inte din nyfikenhet efter att ha läst detta inlägget så är du välkommen att fråga mig ;)

Namn: Ida Elisabet Wennström
Bosatt: I en mysig - men i stort sätt händelselös - liten stad på Sveriges västkust
Familj: Mamma, Pappa & tre yngre systrar - Anna (-95), Elin (-97) & Meija (-10)
Studerar: Sista terminen på Sturegymnasiets musiklinje i Halmstad
Spelar: Tvärflöjt & lite piano Genrer: Klassiskt, Jazz/Blues, Blåsorkestermusik
Intressen: Förutom musik - Fotografi & Pyssel

Varför heter Bloggen Five Colours?
- Jag hittade på det i åttan, då lyssnade jag jättemycket på McFly. Deras genombrottslåt var "Five Colours In Her Hair" och jag tog det därifrån, bara för att jag älskade det så mycket! :D Sen tyckte jag att det passade till en fotoblogg, som det då var menat att vara. [Lyssna på Spotify]

Berätta lite om Five Colours/Bloggens Historia.
Någon gång i början av 2009 startade jag upp Five Colours som en Fotoblogg för att jag vill visa mina bilder. Jag började lista ut html-koder och mixade i photoshop och bloggade om massa random saker.
Runt ett och ett halft år senare blev jag arg på bloggen (egentligen mig själv) för att jag inte hade så många följare (och för att jag inte var "populär" IRL heller, lång historia om min deppiga period) så jag bestämde mig för att radera nästan alla inlägg och lämna kvar ett eller ett par stycken från de gamla månaderna, för att sedan börja om på nytt. Vilket gick sådär, upp-och-ner. Jag bestämde mig för att pausa några gånger men började skriva igen, sen hände det för mycket på en gång i mitt liv och jag stängde ner helt. Och övergick till Tumblr!
Jag bestämde mig för att börja skriva på Five Colours igen eftesom jag inte skriver på svenska på min Tumblr. Jag har aldrig riktigt klarat av att ha två olika bloggar (har många exempel; nedlagda 365-projekt, "blogshops" etc.) så vi får se hur det går.

Berätta om din Tumblr.
A Dot Over 'i' heter den. Tumblr är fantastiskt. Lätt, enkelt och roligt!! Det är mer en micro-blogg där man postar bilder och små meddelanden osv, och tar inte en sån fruktansvärd lång tid som blogg.se... och så får man upp alla personers inlägg man följer på sin dashboard. Superduperbra :) Jag håller mest till där. Fortfarande.
BTW - det är därifrån jag baserat min Reblog kategori.

... jag kommer nog snart på mer att skriva x)

--- Flöjtist ---
Kommer snart

---

--- Boka Spelning ---
Kommer snart

---

KALENDARIE
Kommande framträdanden/bokade datum etc.

Kommande Konserter/Framföranden
ES09M - SLUTKONSERT 10 APRIL BERGMANSSALEN STUREGYMNASIET KL ?

Sökningar Våren 2012
Folkhöskolor
Blåslandslaget

Här hittas jag också.

Andra Bloggar/Microbloggar
Tumblr - A Dot Over 'i'
Min personliga Tumblr, skriven på engelska

Twitter - Minda905

Communities
Sound Cloud

Free-Scores

YouTube

Media
HP Bloggen - Tall Ships Races 2011

Jag har skrivit Five Colours sedan januari 2009 och i starten var det menat att vara en fotoblogg. Intresset att skriva och visa upp mina bilder var anledningen till att jag startade upp bloggen och det har varit riktigt kul i vissa stunder, men för det mesta har jag svurit över det.